SAANK ROO DOE NOO
I veckan är det dags för en liten tripp till Paris och Champagne. Ett ställe jag numera alltid besöker och visar för vänner och kollegor är Harry’s American Bar nära Operan i Paris. Närmare bestämt på 5 rue Daunou, en liten gata mellan rue de la Paix och Avenue de l’Opera.
Den äldsta cocktailbaren i Europa öppnade här 1911. Detta är orginalet, ni som undrar över namnet. Med en bardisk och mahognypaneler som skeppades över Atlanten från en bar i New York. Väggarna pryds nu med mycket att titta på och man känner historiens vingslag därinne. Många stora artister, konstnärer, designers sen ett sekel tillbaka har umgåtts och druckit cocktails på Harry’s American Bar. Ett vattenhål för framför allt amerikanare och utlänningar boende i Paris.
Där serverades även den första hot dogen i Frankrike 1925 och där har många klassiska drinkar skapats som Bloody Mary, Sidecar och White Lady.
När man sätter sig i en taxi och ska dit uttalar man långsamt på engelska SAANK ROO DOE NOO (5 rue Daunou). Lägg gärna till nära Operan, så hittar chauffören direkt.
Baveuse
En perfekt omelett är inte det lättaste att få till. Förr i tiden var det ett av de prov en kock fick när han sökte anställning.
Att tillaga en perfekt omelett till köksmästaren. En omelett är koagulerat ägg bundet av okoagulerat ägg. Den ska vara ”baveuse”. Ett franskt ord som betyder krämig och som bara används för äggrätter. Den ska heller inte ha för mycket färg, som den kan få vid för varm panna.
Vi har omelett som stående rätt på vår lunchmeny. Den görs av ekologiska ägg från Gotland och idag var den fylld med stuvade champinjoner.
L'Avant Comptoir
L’Avant Comptoir heter ett underbart hål i väggen vid Carrefour Odeon i 6e arr, Paris. Trångt, gemytligt slink in ställe alla tider från lunch till kväll när man är bara lite hungrig och vill dricka gott vin stående. Franska tapas. Nytt favoritställe som jag besöker på varje resa till Paris i framtiden. Tjejen till höger vid bardisken heter Anna Norgren och jobbar som matsalsansvarig på Bistro Jarl. Vi var där några stycken på studieresa i december. L’Avant Comptoir, 3 Carrefour de l’Odeon, 75006 Paris.
En stor fransk kock
Bernard Loiseau var en av mina franska kockvänner. I mars 2001 gästspelade han under en vecka på Villa Pauli dit jag av tradition bjöd in trestjärniga franska kockar att laga mat till våra gäster. Dessa stjärngästspel uppmärksammades stort i media och var en av årets höjdpunkter i gastronomiska Sverige.
I Kobra på Svt den 21 mars handlade avsnittet om Guide Michelin. Om betydelsen av att vara med i Guiden. Att få en stjärna, att få en tredje stjärna, och, att förlora dem.
Pressen av att behålla sina tre stjärnor i svåra ekonomiska tider med nyligen stora gjorda investeringar blev för stor för Bernard. I februari 2003 tog han sitt liv, 52 år gammal. Han som var så glad under vår vecka i Stockholm och de gånger jag besökte honom i Saulieu på hans fantastiska restaurang utmed gamla National nr 6 i hjärtat av Bourgogne.
Programmet ligger kvar på Svt Play och är väl värt att titta på.
Ett litet hotell i Paris
Hervé och hans förtjusande fru Corine äger och driver Hotel Aramis St Germain på Rue de Rennes i Paris 6e arrondissement. Ett hotell jag bott på i alla år under mina besök i favoritstaden. Hotellet är 3-stjärnigt men det räcker och det är prisvärt Hur mycket tid spenderar man på rummet när man är i Paris? Och vid speciella tillfällen bor man ju förstås på Costes, Hyatt Vendôme eller Plaza Athénée.
Läget är för mig perfekt mellan Bld St Germain och Bld Montparnasse på Rive Gauche. En kort promenad nerför Rue de Rennes och du är i gatukorsningen vid Place St Germain-des-Prés med supercaféerna Flore och Deux Magots. Nära är det också till snygga varuhuset Le Bon Marché med underbar matavdelning på gatuplanet.
Hervé och jag gick på hotellskola i Lausanne för många år sen och han är min bäste vän i Frankrike. Hans stora intresse i livet förutom mat och vin är rugby. Han följer alla matcher helst på plats men nu när VM (vart fjärde år) avgörs i Nya Zeeland blir det framför TVn. Vänner och grannar (bara män förstås) bjuds in till huset i Sceaux i södra Paris. Apéritif före matchen, charkuterier i pausen. Och efter matchen serveras en stor choucroute garnie, och självklart rikligt med det bästa från vinkällaren.
På söndag 23 oktober (TV10) spelar Frankrike VM-final mot hemmanationen All Blacks. Allez les Bleus!
Snart ett helgon
I början av juni 1989 besökte påve Johannes Paulus II Stockholm och Sverige. Detta som ett officiellt statsbesök. Det var första gången någonsin i Norden och det lär dröja länge innan det händer igen.
Påven och hans kardinaler bodde i Djursholm under tre nätter. För mig som chef på Villa Pauli på den tiden var det en stor ära när vi fick frågan av Katolska Biskopsämbetet i Stockholm att ta emot påvens kardinaler som gäster.
Påven själv bodde bara i kyrkliga hus så tyvärr för oss så valde han att bo hos Birgittasystrarna på Burevägen i Djursholm.
Det blev ett enormt säkerhetspådrag med poliser krypande i syrénbuskarna bland alla privatvillor. Detta mitt i studenttider dessutom.
Villa Pauli stängdes för alla övriga gäster så det blev ganska lugna och sköna dagar för personalen och mig. Kardinalerna som hade ett digert program uppskattade verkligen att komma tillbaka till Villa Pauli på kvällarna för en sen måltid och en natts sömn i våra hotellrum. De tyckte speciellt om vårt portvinssortiment, och självklart drack de med måtta…
Så kom då dagen då påven lämnade Sverige och vi som varit till hjälp under besöket ställdes upp på led för att avtackas. Påven tog sig tid att trycka våra händer innan han flög iväg i en helikopter från Ranängen mot Arlanda.
Den 1 maj i år saligförklarades Johannes Paulus II (död 2005) i Rom av den nuvarande påven Benedictus XVI. En miljon människor hade samlats på Petersplatsen.
Så nu får fotot (se ovan) som hänger på Bistro Jarl ett ännu större värde för mig. Många katolska turister på sommarhalvåret från sydeuropa som äter hos oss blir faktiskt mycket imponerade av tavlan.
Profiteroller
En klassisk dessert i det franska köket är profiteroller. Dessa görs av pâte-à-choux deg. Denna deg har gjorts sedan flera hundra år och den som gjorde den känd var den franske kökskonstnären Antoine Carème i början på 1800-talet.
Det utmärkande är att degen kokas och blir väldigt fluffig. Goda bakverk som sedan bakas är bl.a. éclairer, profiteroller och Saint Honorétårta.
Vi bakar våra profiteroller i storlek av ping-pongbollar. Dessa delas på mitten, fylls med vaniljglass och napperas (överhälls) sedan med ljummen chokladsås.
Det är så gott att det nu har blivit en klassiker på Bistro Jarl och så länge jag bestämmer så kommer de finnas på menyn.
Joël Robuchon
Ett riktigt stor upplevelse i mitt liv var att få hälsa på dåvarande påven Johannes Paulus II. Detta i samband med Påvens statsbesök i Sverige 1989.
En liknande känsla fick jag en måndag nu i mars på en lunch tillagad av Joël Robuchon hos Bruno Paillard i Reims. Bruno Paillard är framgångsrik champagneproducent och en gentleman. Bistro Jarl serverar hans Première Cuvée på glas sedan många år.
Bruno är mycket god vän med Joël Robuchon, världens mest framgångsrike kock för tillfället. Robuchon har just nu 26 st stjärnor i Guide Michelin fördelade på Europa, USA och Asien. Senaste 2 stjärnorna fick han i Paris på l’Atelier Etoile i årets upplaga av Michelinguiden. Där öppnade han i december 2010 i källarplanet i de klassiska Drugstore lokalerna vid Triumfbågen högst upp på Champs-Elysées. I Macau kommer han snart flytta upp sin 3 stjärniga restaurang Galera till 47 våningen i Grand Lisboa kasinot. Det kommer bli spektakulärt.
Man kan ju undra hur Robuchon, 67 år gammal, lyckas att hålla kvalité och kontroll över 17 restauranger, alla med stjärnor. Nyckeln ligger förstås i det team han byggt upp av livstrogna och lojala medarbetare som gör det tunga jobbet och lagar hans världsberömda potatismos på exakt samma sätt dag efter dag. Själv åker Robuchon runt jorden och övervakar att allt sköts perfekt och ni kan följa hans resande på hans facebook där han är mycket duktig på att statusuppdatera.
Att han då hinner med att komma till Reims och Bruno Paillards privata bostad för att laga lunch en måndag till 12 svenska sommelierer och restaurangägare är egentligen obegripligt. Vi fick en 8 rätters lunch med flera av hans mest berömda rätter. Le caviar en surprise, La Langoustine en turbon de spaghetti och så förstås Pomme purée à la truffe. Till varje rätt serverades förstås olika champagner. Jag hade trevliga samtal med Joël Robuchon under välkomstchampagnen och till kaffet i trädgården. Han mindes väl sina gästspel hos Bruno Simonsen på Wermdö Golfklubb och hos Werner Vögeli på Operakällaren. Speciellt uppskattade han en sen middag hos Bengt Wedholm.
På kvällen kväll flög vi hem med SK 580 till Stockholm och vi svävade faktiskt som på moln hela vägen.
Wedholm
Bengt Wedholm stod vid sin restaurangspis fram till sin död 2001, 82 år gammal, på sin skapelse Wedholms Fisk vid Nybroviken. Fortfarande idag serverar Wedholms de bästa firrarna i Sverige under Nisse Molinders utmärkta ledning. 1937 började Bengt sin karriär som ung kock på Den Gyldene Freden i Stockholm och hamnade senare i lära hos den tuffaste av alla köksmästare i modern tid, Julius Carlsson på restaurang Cecil. 1966 blev Bengt egen krögare och öppnade Östergök i hörnan Kommendörsgatan/Styrmansgatan på Östermalm och blev den som tog pizzan till Sverige då han öppnade Östergöks Pizzeria 1968. Pizza hade han sett serveras på krogar i Paris. Efter Östergök följde Den Gyldene Freden som Bengt drev med stor framgång på 70- och 80-talet. 1985 öppnade han Wedholms Fisk som blev en av de första restaurangerna i Stockholm att få en välmeriterad stjärna i Guide Michelin vilket väckte stor uppmärksamhet. Gubben som vi i branschen kallade Bengt svor ofta och mycket. Han såg ofta väldigt bister och arg ut men vi som lärde känna honom vet att han hade ett stort hjärta av guld. Han skrämde vettet ur sina nyanställda och sina leverantörer men skötte man sina kort väl så blev han som en beskyddande far. Många och sena blev kvällarna när vi satt med Bengt på Wedholms vid bordet närmast köket där det bjöds på goda viner och berättades historier från hans osannolika äventyr som kock i Stockholm och i Paris långt innan vi föddes. Sedan 10 år tillbaka delas Bengt Wedholms Minnesstipendium ut. Vi är ett antal krögare, vänner och leverantörer som träffas och äter en mycket god lunch på Wedholms förstås. På lunchen berättar Erik Lallerstedt anekdoter och det skålas friskt och ofta. Efter lunchen blir det grogg, rökverk och mera historier, allt i Bengts anda. I år blev Christian Sjödin, köksmästare på Den Gyldene Freden den som fick motta stipendiet. Cirkeln är alltså sluten. För att få stipendiet ska man laga mat i Bengts anda ”svensk mat med de bästa råvarorna, hanterade så att de kommer till sin fulla rätt” Bland de tidigare stipendiaterna märks bl.a, Ulf Kappen, Johan Jureskog, Nils Molinder och Jimmie Rundquist. Jimmie som tidigare jobbade med mig som köksmästare på Villa Pauli i åtta härliga år. Alla ser vi nu upp mot himlen där Bengt sitter i sin kockrock och suger på sin pipa och ler, belåten efter ett långt och rikt liv vid spisen.
Alain Passard
Under mina år på Villa Pauli i Djursholm blev det en tradition att bjuda in berömda franska kockar på gästspel. Dess gästspel pågick alltid en vecka i mars under 10 år och de sista 5 åren var det trestjärniga kockar som kom på besök.
Mycket arbete låg bakom och långa förberedelser med resor till Frankrike både för mig och min personal. Det faxades långa recept fram och tillbaka och långa inköpslistor så att allt fanns på plats när de franska kockarna anlände till Stockholm. Då det nästan alltid var deras första besök i Skandinavien var deras förväntningar på arbetskraft, råvaror och gäster inte så högt ställda. Ofta blev det en nervös passage genom tullen med färska råvaror nerpackade i gästkockarnas bagage. Duvor, vaktlar, anklever, sniglar, ostar mm. Sedan följde en vecka med enormt mycket jobb med bl.a att tolka den franske kocken som naturligtvis inte kunde engelska och även att lugna alla då han fick sina obligatoriska utbrott. Som Gordon Ramsay men på franska.
1999 var det Alain Passard från trestjärniga l’Arpège i Paris som kom till Villa Pauli. Vi blev nära vänner och han blev mycket imponerad av de duktiga unga svenska kockar som assisterade honom. Han imponerades även av våra förstklassiga råvaror och av de ofta mycket kunniga gäster som ville prova hans fantastiska 8 rätters avsmakningsmeny.
Hemresan blev ofta kaotisk då alla vi som jobbat tillsammans avslutade veckan med en rejäl fest när de sista gästerna gått hem och alla svenska och franska kockar förbrödrades under en nattlig måltid med svenska specialiteter i mat och framför allt dryckesväg. Det var ingen lätt uppgift att få iväg kockarna till Arlanda då de dessutom alltid blev förälskade i våra kallskänkor och servitriser.
Till helgen kommer Alain Passard till Stockholm för att den 9 mars motta White Guide Global Gastronomy Award 2011. Alain serverar inget rött kött på sin restaurang i Paris och har gjort grönsaker till sin specialitet. Dessa odlas i tre trädgårdar i olika regioner i Frankrike som han äger och driver själv. Många av dagens svenska unga kockar följer noggrant Alain och han är välmeriterad till detta fina pris.
Nu kommer Alain Passard tillbaka till Stockholm 12 år senare och det ska bli så trevligt att visa honom mitt Bistro Jarl som vid senaste besöket 1999 bara var hälften så stort.
Bravo Riche, bravo Kvarnen
Fram till den 20 februari kan man äta meny Tore Wretman på Kvarnen. För några veckor sedan var det Wretman-dagar på Teatergrillen.
Tore Wretman har betytt nästan allt för svensk gastronomi. Han reste tidigt till Frankrike på 30-talet och tog med sig det bästa hem till Sverige. Han köpte Riche 1945, 29 år gammal, han köpte senare Stallmästaregården och framför allt nyöppnade han nationaltemplet Operakällaren 1961. Under alla dessa år anställde han och arbetade med de bästa som kunde uppbringas inom yrket.
Tore Wretmans stora passion var svensk husmanskost och detta blandade han med det stora franska klassiska köket.
All heder till Peder Lindh, källarmästare på Riche och Thomas Steinwendel, ägare till Kvarnen på Södermalm som uppmärksammar och år efter år serverar Tore Wretmans goda mat.
Bocuse d'Or
För åttonde gången (av 11 möjliga) sedan 1997 var jag i Lyon förra veckan och följde VM för kockar, Bocuse d'Or. Namnet på denna magnifika tävling efter Paul Bocuse, världens mest berömde kock. Monsieur Paul har en fantastisk trestjärnig restaurang just norr om Lyon utmed floden Saône. Den och floden Rhône delar denna vackra stad i tre delar. Han har även ett antal brasserier namngivna efter väderstrecken där l'Est utan tvivel är bäst.
Vad gäller själva tävlingen så regerar Skandinavien. På pallen stod Danmark, Sverige och Norge. Dessutom Finland femma och Island sjua. Värdlandet Frankrike kom fyra.
I världens tidigare bästa matland är det kanske tid att börja tänka om. I Lyon som har världens bästa råvaror i sin region har matsedlar och koncept inte förändrats under alla år jag rest dit. Fast det mesta förlåter man när man på en enkel Bouchon Lyonnais får baguette, Côtes du Rhône och favoritosten, Lyons stolthet, Saint Marcellin.
Lyckliga välmående grisar
Igår kom en leverans till oss med färska fina griskinder Ibérico de Bellota från Salamanca, väster om Madrid.
Dessa har vi rödvinsbrässerat över natten i 18 timmar, 85 graders värme. Nu finns de på kvällsmatsedeln.
Många av mina favoriter just nu på menyn, Kalvbräss, Oxmärg, Pata Negra kinder,
Kalvytterfilét Provencale och Oeufs à la neige.
Tropisk värme
Under vintern byggde vi en vinkyl för röda viner. I många år har jag lidit av att servera röda viner för varma till våra gäster. Det var ett komplicerat bygge med tanke på brist på utrymme och att det rostfria skåpet ju skulle smälta in i Bistro Jarls inredning.
Det gick till slut att lösa och jag är oerhört glad att kunna erbjuda tempererade röda viner. Kylan är inställd på 16 grader då vinet snabbt stiger i temperatur.
Nu under den tropiska värme vi har i Stockholm på kvällarna skulle jag till och med be servispersonalen ställa in flaskan i skåpet efter den första serveringen.
Pol Roger 1999 på magnum
På lördag den 19 juni är det kungligt bröllop igen i vår stad. Stockholm kommer att vara otroligt vackert denna dag och jag kommer absolut gå runt och njuta av att se staden i sin fulla prakt.
Jag gläds också åt att gator och trottoarer städas men undrar varför Stockholm inte kan få rent och snyggt varje dag som Madrid och Paris.
Den kungliga kortegen kommer att passera framför Bistro Jarl ca. kl 16.50
Vi har öppet från kl 12 till 02 och räknar förstås med att sälja extra mycket champagne (Pol Roger 1999 på magnum) denna dag
Tyvärr måste vi ta bort vår uteservering av säkerhet- och utrymmesskäl. Tråkigt, men bara att gilla läget. Kl. 18 står den på plats igen.
Kom förbi oss och fira denna dag!
VM
Bistro Jarl är ingen sportbar men det finns ett undantag. VM i fotboll får man bara inte missa. TV är uppsatt på en strategisk plats i baren och kvalitén på bilden är av toppklass.
Häng hos oss och följ världens största sportevenemang!
Roland Garros
1976 tillbringade jag ett halvår i Paris för att studera franska språket. Detta för att förbereda mig inför min utbildning på Hotellskolan i Lausanne där jag skulle börja året efter.
I Lausanne var undervisningen på franska och mina gymnasiekunskaper skulle inte räcka långt.
I månadskiftet maj/juni spelas Öppna franska mästerskapen i tennis varje år på den fantastiska anläggningen Roland Garros vid Porte d'Auteuil precis i utkanten av stadskärnan.
Jag lyckades köpa en tvåveckorsbiljett till turneringen och tillbringade 14 härliga dagar där istället för bakom skolbänken. Jag lärde mig alla tennistermer på franska. Jag ville dessutom supporta det svenska tennisundret Björn Borg som med sina 6 titlar fortfarande är kung av Roland Garros.
Borg skulle ta sin tredje raka titel när jag var där men föll i kvarten mot den stilige italienaren Adriano Panatta, som för övrigt är den ende som besegrat Borg i Paris. Björn hade lite svårt med koncentration då han var nykär i sin blivande fru, Mariana Simionescu. Men han kom tillbaka starkt några veckor senare och vann sin första av fem Wimbledontitlar. Franska öppna vann han senare ytterligare fyra gånger
Det var otroligt trevligt att i två veckor följa turneringen, och en drömsemester för mig i framtiden vore att göra om det. Kombinationen med tennisen och Paris är oslagbart och jag skulle då kunna unna mig lite bättre krogar än 1976 då min budget var ganska knapp.
Fontaine de Mars
Fontaine de Mars är namnet på en berömd fontän i Paris (byggd 1808). Närmare bestämt på 129, Rue Saint-Dominique i 7e arr, inte långt från Eifeltornet.
Intill den vackra fontänen ligger min nya favoritrestaurang i Paris.
Fontaine de Mars som restaurangen heter är en lyxbistro och ligger på samma adress sen 1908. Nuvarande ägarna Christiane och Jacques Boudon driver stället sen 1991 och Madame är charmerande värdinna.
Allt är perfekt, snyggt och välskött. Mitt i matsalen står en snygg röd skärmaskin där man skivar upp en god korv i tunna skivor som serveras till apéritifen.
Köket är från sydvästra Frankrike (anklever förstås) och vinlistan domineras av Bordeauxviner.
På sommaren äter man gärna på terrassen i arkaden med det porlande vattnet från fontänen i bakrunden. Som oftast på populära krogar ska man undvika att bli placerad på övervåningen. President Obama satt i och för sig på övervåningen vid sitt besök för ett år sedan men då av säkerhetsskäl.
Det händer saker i Bibliotekstan
Området som Bistro Jarl ligger i har fått ett nytt namn, Bibliotekstan.
Och här händer det saker.
1 september i år öppnar Marc by Marc Jakobs en 200 kvm stor flagship store på smålandsgatan. I lokalen låg tidigare restaurang Dubliner 1 16 år och innan dess restaurang Passagen.
I december ska Hotel Nobis stå klart. Ett femstjärningt hotell med 200 rum på Norrmalmstorg. I hotellet kommer också en förstklassisk italiensk restaurang Caina. Vi som var med minns Caina i början på 80-talet på Folkungagatan. Där kan man säga att Sandra och Stefano Cantenaccis krog- och hotellimperium grundlades.
Ett mycket bra hotell i området är också Story Hotel på Riddargatan. Story som vunnit flera priser för sin design och som i mitt tycke har ett oslagbart läge firade ett år i förra veckan.
Dessutom börjar 5500 kvm kontorsyta ovanför oss i fastigheten Rännilen 18 nu att fyllas med nya hyresgäster. Detta efter en genomgripande renovering från källare till tak.
Vårtecken
Ett säkert vårtecken förutom vår uteservering är den efterlängtade färska vita sparrisen. Just nu från Tyskland och snart från vårt eget Gotland.
På Bistro Jarl serverar vi den just nu med parmesancrème. Vi kokar ihop crème fraîche till en krämig konsistens och sen tillsätter vi nyriven parmesanost.
Väldigt uppskattat.
Äntligen hemma
Äntligen tillbaka till Stockholm och Bistro Jarl. På torsdag ska vår uteservering stå klar för säsongen för då hoppas vi den riktiga vårvärmen kommer.
Tack till all personal och till för att bistron har fungerat så bra under tiden jag varit på en fantastisk resa.
Hong Kong the end
Hong Kong dag 10 (+5)
Nu är vår fantastiska tid här snart slut och vi flyger hem mot Sverige via Dehli och Thiblisi. Hm...
Ser fram emot lördag kväll på Bistro Jarl. Kom och fira!
Nästa vecka ställer vi fram vår uteservering efter en riktig tuff vinter
Hong Kong klassisk mark
Hong Kong dag 9 (+4)
Idag fick vi besked. Det blir ett eget plan till Stockholm med två mellanlandningar för att tanka. Skönt att veta äntligen när vi får komma hem. Så ni som läser detta blir bjudna på champagne i baren på lördag kväll. Om jag är på plats. Då ska vi fira!
Melker Andersson var först hem till Stockholm igår via Rom och Wien. Till lunch idag anlände Sturehofgrabbarna till Stureplan med bil från Rom. Ganska slitna kan jag tänka.
Själv åt jag lunch idag på The Peninsula på Kowloonsidan. Peninsula är tillsammans med Raffles i Singapore de mest klassiska mytomspunna lyxhotellen i Asien. Byggt 1928 och det enda "gamla" hotellet av lyxhotellen här. En Gin tonic i lobbybaren och sedan en hamburgare blev perfekt. Härligt att se och känna atmosfären på denna klassiska mark.
Hong Kong Happy Valley
Hong Kong dag 8 (+3)
Goda nyheter är att Finnair flyger igen och vi kan börja hoppas på en hemresa.
Problemet är bara att eftersläpningen är enorm och det blir fler dagar här i Hong Kong vilket i och för sig är mycket trevligt. Har börjat trivas väldigt bra här nu och kommer åka hit igen många gånger.
Mina goda vänner källarmästarna Peder och Stefan från Riche/Sturehof som flög till Rom är nu på autobahn i höjd med Kassel. Det går undan för dem och de förväntas anlända till Stureplan vid lunch imorgon torsdag.
Inatt blev det sent (slut 05) då vi kollade Inter-Barcelona på en sportbar full av italienare och spanjorer. Härlig stämning!
Min son Felix som är mycket fotbollsintresserad bodde i Kina i ett år och det enda negativa för honom här var att all Champions League gick på nätterna. Annars älskade han Kina.
Ikväll hästkapplöpning i Happy Valley, en fest varje onsdagkväll!
Hong Kong Prisvärd lunch
Hong Kong dag 7 (+2)
Imorse åkte 6 deltagare i gruppen ut till flygplatsen för att för egen räkning ta sig till Rom med Cathay Pacific. Där väntar en bil med två chaufförer för att köra nonstop upp till Stockholm.
Ska bli mycket intressant att se när de anländer hem. Själv avvaktar jag och fördriver dagarna med det fina gymet på hotellet, följa CNN, upptäcka Hong Kong, jobba några timmar och hålla kontakt med Bistron när Stockholm väl vaknar. Emellan detta klämmer vi in intressanta restaurangbesök.
Igår åt jag en av de mest prisvärda luncherna någonsin. Joël Robuchon som har typ 25 Michelinstjärnor över hela världen har sin Atelier Robuchon även här i Hong Kong. Gästerna placeras runt en bardisk (perfekt att gå själv) där följer man kockarnas jobb under ledning av den franske köksmästaren som lagom högt förmedlar de olika bordens beställningar. Här svarar inte kockarna OUI CHEF för att bekräfta beställningen utan YES SIR.
Jag åt en affärslunchen för 390 kronor vilken inkluderade aptitretare (Amuse-bouche) och tre rätter, kaffe och petits fours (Macarons). Detta är alltså en tvåstjärnig restaurang med mat och service på yppersta nivå. Jag älskade den lunchen!
Still in Hong Kong
Här är vi, i Hong Kong, 70 krögare från Sverige tillsammans med vår ölleverantör Carlsberg på en inspirationsresa med mycket bra program, aktiviteter och intressanta föreläsningar.
Vi kom den 14 april och skulle åkt hem den 18e. Nu kommer vi dessvärre inte hem till våra restauranger där vi alla helst vill vara. Många har ju dessutom fruar och barn som väntar.
Igår kändes det ganska bekymrande men idag förstår i jag att det är faktiskt inget att göra åt saken utan bara gilla läget och göra det bästa av det.
Ok, Arlanda har tydligen tagit emot några plan från USA men om man följer CNN här så inser vi att det kommer ta tid. Många, många över världen står på kö och vi är inte först.
Carlsbergsgänget på plats gör ett fantastiskt jobb för att få hem oss men också för att förgylla vår tid i Hong Kong.
Det är ju trots allt en av världens absolut intressantaste storstäder och där bor vi på ett nytt häftigt designhotell W på Kowloon sidan.
Nä nu åker jag upp till rooftop swimmingpool på 76 vån och kollar utsikten. Solen och värmen kom nämligen imorse!
Hong Kong/Macau
Jag är just nu i Hong Kong där vi idag fått lyssna på några framgångsrika restauratörer. För att få alkoholtillstånd som i Sverige är mer än komplicerat är inte lika svårt här. I stort sett räcker det med att man inte är kriminellt belastad!
Och den avgörande frågan för lönsamheten är inte personalkostnaden utan hyran. Varje kvadratmeter är livsviktig i denna stad där det bor 7 miljoner människor på en yta som Stockholms.
Imorgon tar vi snabbfärjan över till Macau och äter lunch på Joel Robuchons trestjärniga restaurang!
Ma préférence
En av mina franska favoritlåtar. Julien Clerc's superhit från 1978. Ma préference.
Hade nöjet att ha honom och hans vackra fru, skådespelerskan Miou-Miou, som gäster på paradisön Praslin (Seychellerna). Där var jag manager på Château de Feuilles under ett år, 1980. Mycket jetsetgäster från Paris och några Formel 1 förare. Ett tufft år, men vilken erfarenhet det var att driva ett Relais&Châteauhotell mitt ute i Indiska Oceanen!
Nästa generation
Söndagmorgon i Paris. Marknad på Boulevard Raspail vid Metro Rennes i 6e.
Fräscht, färger och dofter. Vi stannar till vid en kötthandlare och ser denna lille pojke på 13-14 år som står och sågar upp fina kalvkotletter. Hans mamma tar hand om en annan kund.
Pojken har ett handlag precis som en riktig styckare. Det sätt han håller upp kalvkotlettraden och visar kunden och på det snygga sätt som han hanterar knivarna!
För att nå upp så står han och jobbar på en läskback. Ingen tvekan om vad den här killen ska göra när han blir stor
Guide Michelins nya utgåva för 2010
I Stockholm har Frantzén/Lindeberg i Gamla Stan tilldelats en andra stjärna. Säkert förtjänstfullt.
Mycket imponerande är att de fick sin första stjärna 2009 och den andra året efter. Desto mer diskuterat är att Operakällaren blev av med sin stjärna.
En vecka tidigare den 11 mars utsågs Operakällaren av White Guide till årets bästa restaurang i Sverige, alla kategorier.
Då undrar man, hur kan två guider ha så olika uppfattningar.
Å ena sidan är Inspektörerna i Guide Michelin oerhört kompetenta och erfarna. Å andra sidan har ju White Guide kanske bättre koll hur Sverige fungerar. Bedömningarna sker ur väldigt olika synvinklar. Operakällaren behåller sina 5 bestick i alla fall och matsalen är utan tvekan en av norra Europas vackraste. Själv jobbade jag som smörgåsnisse där redan på 70-talet och hade Guide Michelin funnits i Sverige på den tiden är jag övertygad om att man hade haft 2 stjärnor.
Allt under Tore Wretmans ledning. Mer om det senare i denna blogg. Nästa vecka kommer en liten rapport från en resa till Paris.